Om psykosyntesterapi

Ordet psykosyntes kommer från grekiskans “psyche” och betyder “själ”/“liv”. "Syntes" betyder "att sätta ihop"/"integrera". 

​

Psykosyntesen har sina rötter i den psykodynamiska traditionen och grundades 1926 av läkaren Roberto Assagioli. Ända sedan dess har psykosyntesen varit en psykologi som bejakar existentiella och själsliga perspektiv. 

​

Psykosyntesen är en människosyn mer än en specifik metod. Idag beskrivs psykosyntesen ofta som en integrativ terapiform eftersom den inkluderar många teorier och metoder. B.la. humanistisk psykologi, existentialistisk filosofi och psykoterapi, neuropsykologi, utvecklingspsykologi, anknytningsteori, gestaltterapi, samt relationell och transpersonell psykologi. 

Psykosyntesen är en holistisk terapiform i den meningen att man bejakar både kropp, själ, tankar och känsla och ser alla dessa som möjliga ingångar till att förstå oss själva bättre - och att allt hänger ihop.

​

Psykosyntesen har en positiv syn på människans möjlighet till förändring utan att förneka det som är svårt. Genom att möta och närma oss våra svårigheter kan vi förstå oss själva bättre och må bättre. 

Psykosyntesen bejakar också individen i relation till sin omgivning och samhälle. Vi påverkas av vad som händer i vår omvärld.  

​

Terapin går ut på att förstå mer om när tidigare erfarenheter och tankemönster kan bli ett hinder för oss här och nu, i vårt dagliga liv. Lika viktigt är också att ta till vara på och identifiera inre resurser. 

​

Stor vikt läggs vid den terapeutiska relationen, empati och att skapa ett tryggt, tillåtande och hållande klimat som skapar goda förutsättningar för ett terapeutiskt utforskande.​ Psykosyntesen utgår från att svaren på våra inre frågor finns inom var och en av oss. Terapeuten har en vägledande och stödjande roll.​